Bali - Gili x3 - Lombok

Det har aterigen gatt nagra veckor sen jag skrev nagot senast. Brist pa lust att skriva och dyra internetcafeer ar vad jag skyller pa. Jag ska forsoka battra mig for er dar hemma som undrar vad vi pysslar med pa varan resa mot Nirvana. Idag har vi varit i Indonesien i 22 dagar, vi flog alltsa fran Kuala Lumpur den andra januari.

Vi landade i Denpasar pa Bali vid 19-tiden och den ofrankomliga nytt-land-kommer-vi-att-fa-passera-passkontrollen-och-komma-in-landet-nervositeten infann sig i vanlig ordning. Jag har inget bra svar pa varfor man alltid funderar pa det, eftersom det har gatt bra i alla andra lander (peppar, peppar). Indonesien var inget undantag och vi fick passera utan trubbel.
Efter en taxiresa fran flygplatsen var vi framme vid varan forsta anhalt i det nya landet - Kuta Beach. Det var ohyggligt varmt, morkt och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Allt vi visste var att vi behovde hitta ett billigt boende, vilket visade sig vara svarare an forvantat. Efter typ en timmes promenerade bland de fladiga stekarhotellen, med 13 kg pa ryggen, var vi gratfardiga och beredda pa att fa spendera den forsta natten utomhus i fosterstallning. Det var da det hande - tre vanliga sjalar fran Holland smog fram och undrade om vi letade ett billigt stalle att bo pa och forklarade att de varit i samma sits. Just i den stunden var det det absolut basta som kunde handa, ma Gud vaka over er hollandare. De visade oss till hotellet de pratat om - kanske inte det fraschaste rummet (vi fick duscha i en vattenslang och hade ingen toabrinka), men det var billigt och frukost ingick i priset. Vi tog givetvis in.
Morgonen darpa gick vi ner till stranden och blev valdigt sugna och peppade pa att surfa nar vi sag folk som plockade vag efter vag. Jag och Matias hyrde varsin longboard, en nyborjarbrada med ett greppigt material pa. Naturligtvis tankte vi inte efter alls utan slangde oss bara i vattnet och borjade paddla. Osmart. Nar vi en stund senare klev upp upptacke vi bada att vi skrapat upp vara stackars magar pa den greppiga ytan. Vi skulle ha anvant t-shirts, precis som alla andra med sana brador. "Jaha, vi far val vila nagra dagar innan vi surfar igen.." konstaterade vi. Sagt och gjort, fast nagon dag for lite. Nasta gang vi surfade skrapade vi upp det igen och allt blev bara varre. Satan. Det blev ingen mer surfing pa Bali.
Utover surfingen gjorde vi inte speciellt mycket pa Bali. Vi traffade Ben, en kanadick vi traffade i Vietnam, och gick ut med honom. Skoj att traffa den gossen igen.
Efter 8-9 dagar pa Bali kopte vi varsin batbiljett ut till Gili Trawangan och akte dit. Det finns tre Gili-oar, Trawangan, Meno och Air. Vi besokte alla tre - fem natter pa Trawangan, tva pa Meno och fyra pa Air. Det fantastiska med dessa oar ar att det forbjudet med nagon motordriven trafik. Ska man transportera sig anvander man sig istallet av hast och vagn. Under vara dagar pa oarna gjorde vi inte heller nagot speciellt, laste bocker, badade och tog det allmant lugnt. Vi fick tillochmed en normal dygnrytm - somnade kring 10-11 och vaknade kring 10.

For tva dagar sen kom vi till Kuta Beach igen, fast pa en annan o. Nu befinner vi oss pa Lombok. Vara magar har repat sig och vi har surfat en dag. Vi ska vara har i nagra dagar till innan vi aker tillbaka till Kuta pa Bali igen. Dar ska vi gora det vi langtar allra mest till - valkomna vara vanner fran Kiruna som kommer hit den fjarde februari. Det ska bli abnormt kul med nagra nygamla ansikten och roster. I arlighetens namn har den senaste tiden bara kants som ett tidsfordriv, egentligen vill vi bara att det ska bli den fjarde redan nu.

I ovrigt flyter allting pa som vanligt. Jag har fatt hudcancer, Matias har den grovsta mustaschen soder om polcirkeln och Anton har brytit 4 av 5 tar pa ena foten och ar gipsad.


Pa aterhorande

Arvid