Ban Lung

Vi visste att bussresan till Ban Lung i Rantanakiri-provincen skulle bli lang och extremt jobbig. Vi visste att Ban Lung var ett litet stalle och vi visste att det skulle bli skitigt. Nagot vi daremot inte visste var att vara forvantningar skulle visa sig vara ungefar en tusendel av hur det egentligen var.

I lordags ringde varan vackarklocka strax fore kl 6. Vi skulle bli upphamtade fran varat guest house kl halv 7, sa vi gick ner till restaurangen for att ata frukost. Klockan gick och gick och vi blev mer och mer stressade for varje minut som gick, skulle vi hinna fa det vi bestallt och betalat for?
Nar minibussen, som skulle ta oss till busstationen, rullade in ca 20 over svepte vi i oss vara bananmilkshakes for att atminstone fa en klen trost till vara skrikande magar. Trotta, hungriga och besvikna konstaterade vi att den 10h langa bussresan skulle bli javligare an forvantat. Det blev ingen frukost... Trodde vi.
Nar vi reste oss for att slanga in ryggsackarna i bilen kom personalen springandes; "Det ar lugnt, det kommer en till buss senare!" Sweet, tankte vi, da hinner vi ju ata. Sa efter att ha stressat i onodan kunde vi i lugn och ro ata vara kycklingmackor. Vi hade ingenting att dricka, eftersom vi svept det vi hade tidigare, och man vill verkligen inte dricka nagonting i onodan innan en bussresa pa 10 timmar i en buss utan toalett, sa frukosten blev en besvikelse anda. Tillslut fick vi i alla fall hoppa pa bussen. Den var som forvantad - klaustrofobisk och javlig. Resan tog 10 timmar varav 4h bestod av kambodjansk karaoke pa hogsta volym och de sista 3 timmarna pa en jordvag. Jorden gjorde sa att hela bussen fylldes av damm genom ventilationen, sa vi satt dar gratfardiga och chippade efter luft. Tillslut kom vi fram.
Vi tog in pa ett billigt hotell, visserligen fick vi ett 2-baddsrum (jag och Matias delade sang som sa manga ganger forr), for 7 dollar/natten. Vi markte snabbt att vi var de enda som overhuvudtaget bodde pa hotellet. Det skulle visa sig vara ganska logiskt eftersom vi senare upptackte att vi var 3 av ungefar 10 st turister i hela stan. Vi gick ut for att ata och upptackte da att det knappt fanns nagra gatlampor sa hela stan var i princip kolsvart. Vi hittade i alla fall ett stalle att ata pa och skyndade oss senare tillbaka till hotellet for att sova bort morkret.

Vi sov lange eftersom vi inte hade sovit overdrivet mycket det senaste dygnet. Kring halv ett tog vi oss i alla fall ut. Det var fortfarande dott, och vi var fortfarande de enda vita manniskorna som syntes till, men nu var det i alla fall ljust. Vi kakade frukost pa en av de tre restaurangerna vi tillslut lyckades rakna till.
Anledningen till att vi akte till Ban Lung var for de vattenfall och kratersjoar vi last om i Lonely Planet, sa vi letade reda pa varsin mopedtaxi och bad dem kora oss till en sjo. Det var verkligen coolt att det lag en ratt stor sjo mitt ute i djungeln. Vi badade vid en brygga i nagra timmar och det kandes konstigt att simma runt i sotvatten. Resten av dagen spenderade vi med att fa timmarna att ga, vattenfallen skulle vi gora dagen efter. Vi hade bestamt oss for att gora det vi kom dit for och sen aka darifran sa fort som mojligt. Det fanns verkligen ingenting att gora pa resten av dagen och det blev morkt igen.
"Denna granslosa apati...", suckade Matias och vi somnade.

Samma mopedforare hamtade upp oss dagen efter for att ta oss till de olika vattenfallen. Vi gled runt pa jordvagar som gjorde oss sjukt smutsiga och varat har oranget. Det forsta vattenfallet gick inte att bada i men man kunde daremot ta en rejal power-shower, vilket vi ocksa gjorde. Det andra andra vattenfallet uppskattade vi mest eftersom det var vackert och valdigt skont att bada i. Det tredje var likt det andra och aven dar tog vi ett uppfriskande bad. Efter det akte vi tillbaka till hotellet - vi hade nu gjort allt vi kom till Ban Lung for, sa vi bokade bussbiljetter till Siem Reap och fordrev tiden sa gott vi kunde den sista kvallen.

Bussen fran Ban Lung gick kl 06.30 och skulle ta 11h till Siem Reap. Jobbigt, tankte vi, men aven denna gang skulle det bli fantastiskt mycket varre. Bussen var likvardig och oste lika hog karaoke, problemet var att den tog sa sjukt mycket langre tid an planerat. Efter ca 9h skulle vi byta buss, vi hoppade av den forsta for att vanta pa den andra, efter en timma kom den. Efter ytterligare nagra timmar buss kom vi fram till Siem Reap. Vi kollade pa klockan, den var 21.30, och vi konstaterade att vi akt buss i 15h och att det var en av de varsta dagarna i vara 19ariga liv. Vi funderade over hurvida det var vart eller inte att fran forsta borjan aka till Ban Lung och kom fram till att det kanske, mycket tveksamt, var det. Men efter bussresan darifran var vi alla tre overtygade om att det denfinitivt inte var det.

Idag har vi bara aterhamtat oss efter gardagens helvete. Eller atminstone jag har det. Bade Anton och Matias har drabbats, av vad vi tror ar, matforgiftning och turas om att bajsa och spy pa varan, redan efter en natt, valdtagna toalett. Jag har atit diarretabletter och kan inte bajsa alls...
Om gossarna mar battre imorgon ska vi ta oss ut till templena i Angkor Wat, det ska bli maktigt. Ikvall ska vi kolla in nattmarknaden har i Siem Reap.

Jag ska lagga upp lite nya bilder har nagon dag, nar jag ork och lust.

Kram
Arvid