Efter en smatt kaotisk dag, dar det kandes som att nagon ville bestraffa oss, lyckades vi i alla fall ta oss fram till Thailand och ta oss genom passkontrollen. Vi har spenderat en natt i Phuket Town och idag har vi akt bat ut till Phi Phi. Jag maste erkanna att det ar extremt vackert har, MEN; dyrt.. Aja, vi blir nog bara har nagra natter sa vi overlever.
Skriver mer senare!
Lev val
Arvid
måndag 28 februari 2011
fredag 18 februari 2011
langtlangtbort.tumblr.com
Vill ni veta vad som hander har nere sa las; www.langtlangtbort.tumblr.com som ar Petter min gode vans reseblogg. Jag ar just lite for lat for att orka skriva nagot just nu.
Pa sondag ar det tid for Iron Maiden!
/Arvid
Pa sondag ar det tid for Iron Maiden!
/Arvid
fredag 4 februari 2011
Nygamla ansikten
Idag fick vi tillokning i resefamiljen. Vi ar nu sex istallet for tre. Det kanns verkligen hur roligt som helst. Jag har inte kant mig sa pigg som jag gjorde idag, nar vi valkomnade vara kamrater hit till Bali, pa hur lange som helst. Adrenalinet pumpade runt i kroppen och jag ar overtygad om att jag hade kunnat Kuta (huhuhehe, vad jag ar rolig) ett helt marathon. Jag kan inte komma pa nagot som skulle varit roligare just nu. Vi har oandligt mycket tid att ta igen och det blir svart att prata for man vill saga allt pa en gang.
Vi ska nog bara mysa runt har pa Bali ett tag. Vi ar sugna pa att surfa mer och dom nyanlanda ar ocksa sugna pa att sla sonder sina kroppar ute till havs.
Att truppen forstarktes idag ska givetvis firas. Det gor vi bast pa Sky Garden, en ratt mysig och billig bar dar vi tillbringat alltfor manga kvallar (nej alla mammor dar ute, vi super inte ihjal oss).
Kram
Arvid
Vi ska nog bara mysa runt har pa Bali ett tag. Vi ar sugna pa att surfa mer och dom nyanlanda ar ocksa sugna pa att sla sonder sina kroppar ute till havs.
Att truppen forstarktes idag ska givetvis firas. Det gor vi bast pa Sky Garden, en ratt mysig och billig bar dar vi tillbringat alltfor manga kvallar (nej alla mammor dar ute, vi super inte ihjal oss).
Kram
Arvid
söndag 30 januari 2011
Bali
Nu ar vi tillbaka pa Kuta Beach, Bali. Vi kom hit for nagra dagar sen efter en omtumlande tid i Lombok.
Som jag skrev i det senaste inlagget hade vi bara planerat att ta det lugnt och surfa i Lombok. Det skulle bli ratt roligt. Sa blev tyvarr inte fallet.
Det borjade med att jag borjade kanna ett extremt obehag komma krypandes efter ryggraden, jag madde sjukt daligt i typ tva dagar (det skulle visa sig att dem tva dagarna inte ens fanns med pa daligtskalan, de var snarare en barnlek). Jag visste inte riktigt vad felet var; jag var hangig, jag hade annu inte fatt nagon feber, madde psykiskt daligt och varje gang jag stallde mig upp holl jag pa att ramla ihop i nagon slags yrsel. Efter dom tva dagarna av funderande pa vad det egentligen kunde vara uppnadde jag nagot slags klimax. Kroppen gjorde uppror. Sma revolutionara bakterier tog over min kropp brot ner mig snabbare an jag hann reagera. En feber kring 40-gradersstrecket brot ut. En huvudvark som saknade motstycke skavde. Ogonen holl pa att ramla ifran mitt ansikte, likt gamla skamtmasker man kunde kopa pa Butterix nar det begav sig. "Vad fan hander!?" tankte jag uppriktigt radd. Jag borjade fundera pa vilka som skulle komma pa min begravning. Jag fick diarre, frossa blandat med extremt svettningar. Jag spydde som en gris. Allt pa samma gang. Och dar var vi; pa Lombok, en o mitt i ingenstans. Om det ens fanns sjukvard dar vet jag annu inte, jag tog aldrig reda pa det. Jag lag helt utslagen i min sang i tva dagar. Den tredje dagen borjade febern latta. Vi drog slutsatsen att det inte var nodvandigt att uppsoka lakare. Allt blev bra tillslut och nu mar jag som vanligt igen. Jag undrar fortfarande vad det var som tog over min kropp. Jag kanske skulle behova en exorcism, vad vet jag.
Nu ar vi i alla fall som sagt tillbaka pa Bali. Vi har surfat nagra dagar och igar motte vi upp med Simon Bonthron, den gamle raven, som ar har pa surfsemester. Vi gjorde utelivet an en gang, det blev succe. An en gang. Idag tar vi det mest lugnt, vilar upp vara sargade kroppar.
Nu ar det bara ett fatal dagar kvar innan gruppen blir fullandad av vara medmanniskor fran det karga Kiruna.
Vi har ocksa upptackt att Iron Maiden lirar har pa Bali den 20e, sjukt anda! Nu ska vi kopa peruker och nitar. Headbanga bort resterande hjarnceller bland ovriga metalheads.
Allting gott, slutet gott
Arvid
Som jag skrev i det senaste inlagget hade vi bara planerat att ta det lugnt och surfa i Lombok. Det skulle bli ratt roligt. Sa blev tyvarr inte fallet.
Det borjade med att jag borjade kanna ett extremt obehag komma krypandes efter ryggraden, jag madde sjukt daligt i typ tva dagar (det skulle visa sig att dem tva dagarna inte ens fanns med pa daligtskalan, de var snarare en barnlek). Jag visste inte riktigt vad felet var; jag var hangig, jag hade annu inte fatt nagon feber, madde psykiskt daligt och varje gang jag stallde mig upp holl jag pa att ramla ihop i nagon slags yrsel. Efter dom tva dagarna av funderande pa vad det egentligen kunde vara uppnadde jag nagot slags klimax. Kroppen gjorde uppror. Sma revolutionara bakterier tog over min kropp brot ner mig snabbare an jag hann reagera. En feber kring 40-gradersstrecket brot ut. En huvudvark som saknade motstycke skavde. Ogonen holl pa att ramla ifran mitt ansikte, likt gamla skamtmasker man kunde kopa pa Butterix nar det begav sig. "Vad fan hander!?" tankte jag uppriktigt radd. Jag borjade fundera pa vilka som skulle komma pa min begravning. Jag fick diarre, frossa blandat med extremt svettningar. Jag spydde som en gris. Allt pa samma gang. Och dar var vi; pa Lombok, en o mitt i ingenstans. Om det ens fanns sjukvard dar vet jag annu inte, jag tog aldrig reda pa det. Jag lag helt utslagen i min sang i tva dagar. Den tredje dagen borjade febern latta. Vi drog slutsatsen att det inte var nodvandigt att uppsoka lakare. Allt blev bra tillslut och nu mar jag som vanligt igen. Jag undrar fortfarande vad det var som tog over min kropp. Jag kanske skulle behova en exorcism, vad vet jag.
Nu ar vi i alla fall som sagt tillbaka pa Bali. Vi har surfat nagra dagar och igar motte vi upp med Simon Bonthron, den gamle raven, som ar har pa surfsemester. Vi gjorde utelivet an en gang, det blev succe. An en gang. Idag tar vi det mest lugnt, vilar upp vara sargade kroppar.
Nu ar det bara ett fatal dagar kvar innan gruppen blir fullandad av vara medmanniskor fran det karga Kiruna.
Vi har ocksa upptackt att Iron Maiden lirar har pa Bali den 20e, sjukt anda! Nu ska vi kopa peruker och nitar. Headbanga bort resterande hjarnceller bland ovriga metalheads.
Allting gott, slutet gott
Arvid
fredag 28 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Bali - Gili x3 - Lombok
Det har aterigen gatt nagra veckor sen jag skrev nagot senast. Brist pa lust att skriva och dyra internetcafeer ar vad jag skyller pa. Jag ska forsoka battra mig for er dar hemma som undrar vad vi pysslar med pa varan resa mot Nirvana. Idag har vi varit i Indonesien i 22 dagar, vi flog alltsa fran Kuala Lumpur den andra januari.
Vi landade i Denpasar pa Bali vid 19-tiden och den ofrankomliga nytt-land-kommer-vi-att-fa-passera-passkontrollen-och-komma-in-landet-nervositeten infann sig i vanlig ordning. Jag har inget bra svar pa varfor man alltid funderar pa det, eftersom det har gatt bra i alla andra lander (peppar, peppar). Indonesien var inget undantag och vi fick passera utan trubbel.
Efter en taxiresa fran flygplatsen var vi framme vid varan forsta anhalt i det nya landet - Kuta Beach. Det var ohyggligt varmt, morkt och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Allt vi visste var att vi behovde hitta ett billigt boende, vilket visade sig vara svarare an forvantat. Efter typ en timmes promenerade bland de fladiga stekarhotellen, med 13 kg pa ryggen, var vi gratfardiga och beredda pa att fa spendera den forsta natten utomhus i fosterstallning. Det var da det hande - tre vanliga sjalar fran Holland smog fram och undrade om vi letade ett billigt stalle att bo pa och forklarade att de varit i samma sits. Just i den stunden var det det absolut basta som kunde handa, ma Gud vaka over er hollandare. De visade oss till hotellet de pratat om - kanske inte det fraschaste rummet (vi fick duscha i en vattenslang och hade ingen toabrinka), men det var billigt och frukost ingick i priset. Vi tog givetvis in.
Morgonen darpa gick vi ner till stranden och blev valdigt sugna och peppade pa att surfa nar vi sag folk som plockade vag efter vag. Jag och Matias hyrde varsin longboard, en nyborjarbrada med ett greppigt material pa. Naturligtvis tankte vi inte efter alls utan slangde oss bara i vattnet och borjade paddla. Osmart. Nar vi en stund senare klev upp upptacke vi bada att vi skrapat upp vara stackars magar pa den greppiga ytan. Vi skulle ha anvant t-shirts, precis som alla andra med sana brador. "Jaha, vi far val vila nagra dagar innan vi surfar igen.." konstaterade vi. Sagt och gjort, fast nagon dag for lite. Nasta gang vi surfade skrapade vi upp det igen och allt blev bara varre. Satan. Det blev ingen mer surfing pa Bali.
Utover surfingen gjorde vi inte speciellt mycket pa Bali. Vi traffade Ben, en kanadick vi traffade i Vietnam, och gick ut med honom. Skoj att traffa den gossen igen.
Efter 8-9 dagar pa Bali kopte vi varsin batbiljett ut till Gili Trawangan och akte dit. Det finns tre Gili-oar, Trawangan, Meno och Air. Vi besokte alla tre - fem natter pa Trawangan, tva pa Meno och fyra pa Air. Det fantastiska med dessa oar ar att det forbjudet med nagon motordriven trafik. Ska man transportera sig anvander man sig istallet av hast och vagn. Under vara dagar pa oarna gjorde vi inte heller nagot speciellt, laste bocker, badade och tog det allmant lugnt. Vi fick tillochmed en normal dygnrytm - somnade kring 10-11 och vaknade kring 10.
For tva dagar sen kom vi till Kuta Beach igen, fast pa en annan o. Nu befinner vi oss pa Lombok. Vara magar har repat sig och vi har surfat en dag. Vi ska vara har i nagra dagar till innan vi aker tillbaka till Kuta pa Bali igen. Dar ska vi gora det vi langtar allra mest till - valkomna vara vanner fran Kiruna som kommer hit den fjarde februari. Det ska bli abnormt kul med nagra nygamla ansikten och roster. I arlighetens namn har den senaste tiden bara kants som ett tidsfordriv, egentligen vill vi bara att det ska bli den fjarde redan nu.
I ovrigt flyter allting pa som vanligt. Jag har fatt hudcancer, Matias har den grovsta mustaschen soder om polcirkeln och Anton har brytit 4 av 5 tar pa ena foten och ar gipsad.
Pa aterhorande
Arvid
Vi landade i Denpasar pa Bali vid 19-tiden och den ofrankomliga nytt-land-kommer-vi-att-fa-passera-passkontrollen-och-komma-in-landet-nervositeten infann sig i vanlig ordning. Jag har inget bra svar pa varfor man alltid funderar pa det, eftersom det har gatt bra i alla andra lander (peppar, peppar). Indonesien var inget undantag och vi fick passera utan trubbel.
Efter en taxiresa fran flygplatsen var vi framme vid varan forsta anhalt i det nya landet - Kuta Beach. Det var ohyggligt varmt, morkt och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Allt vi visste var att vi behovde hitta ett billigt boende, vilket visade sig vara svarare an forvantat. Efter typ en timmes promenerade bland de fladiga stekarhotellen, med 13 kg pa ryggen, var vi gratfardiga och beredda pa att fa spendera den forsta natten utomhus i fosterstallning. Det var da det hande - tre vanliga sjalar fran Holland smog fram och undrade om vi letade ett billigt stalle att bo pa och forklarade att de varit i samma sits. Just i den stunden var det det absolut basta som kunde handa, ma Gud vaka over er hollandare. De visade oss till hotellet de pratat om - kanske inte det fraschaste rummet (vi fick duscha i en vattenslang och hade ingen toabrinka), men det var billigt och frukost ingick i priset. Vi tog givetvis in.
Morgonen darpa gick vi ner till stranden och blev valdigt sugna och peppade pa att surfa nar vi sag folk som plockade vag efter vag. Jag och Matias hyrde varsin longboard, en nyborjarbrada med ett greppigt material pa. Naturligtvis tankte vi inte efter alls utan slangde oss bara i vattnet och borjade paddla. Osmart. Nar vi en stund senare klev upp upptacke vi bada att vi skrapat upp vara stackars magar pa den greppiga ytan. Vi skulle ha anvant t-shirts, precis som alla andra med sana brador. "Jaha, vi far val vila nagra dagar innan vi surfar igen.." konstaterade vi. Sagt och gjort, fast nagon dag for lite. Nasta gang vi surfade skrapade vi upp det igen och allt blev bara varre. Satan. Det blev ingen mer surfing pa Bali.
Utover surfingen gjorde vi inte speciellt mycket pa Bali. Vi traffade Ben, en kanadick vi traffade i Vietnam, och gick ut med honom. Skoj att traffa den gossen igen.
Efter 8-9 dagar pa Bali kopte vi varsin batbiljett ut till Gili Trawangan och akte dit. Det finns tre Gili-oar, Trawangan, Meno och Air. Vi besokte alla tre - fem natter pa Trawangan, tva pa Meno och fyra pa Air. Det fantastiska med dessa oar ar att det forbjudet med nagon motordriven trafik. Ska man transportera sig anvander man sig istallet av hast och vagn. Under vara dagar pa oarna gjorde vi inte heller nagot speciellt, laste bocker, badade och tog det allmant lugnt. Vi fick tillochmed en normal dygnrytm - somnade kring 10-11 och vaknade kring 10.
For tva dagar sen kom vi till Kuta Beach igen, fast pa en annan o. Nu befinner vi oss pa Lombok. Vara magar har repat sig och vi har surfat en dag. Vi ska vara har i nagra dagar till innan vi aker tillbaka till Kuta pa Bali igen. Dar ska vi gora det vi langtar allra mest till - valkomna vara vanner fran Kiruna som kommer hit den fjarde februari. Det ska bli abnormt kul med nagra nygamla ansikten och roster. I arlighetens namn har den senaste tiden bara kants som ett tidsfordriv, egentligen vill vi bara att det ska bli den fjarde redan nu.
I ovrigt flyter allting pa som vanligt. Jag har fatt hudcancer, Matias har den grovsta mustaschen soder om polcirkeln och Anton har brytit 4 av 5 tar pa ena foten och ar gipsad.
Pa aterhorande
Arvid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)